Har under hösten kännt mig rätt harmonisk och nöjd med tillvaron, men igår raserades lugnet. Jag fick reda på att en tidigare elev dött i en fruktansvärt tragisk cykel-bussolycka i onsdags. Jag blev så ledsen och känner en tomhet jag inte riktigt kan beskriva. Jag tänker på familjen, på pojkens lillasyster som jag också haft som elev. Båda barnen är/var jättefina, trygga och trevliga barn som jag tyckte jättemycket om. Tänker på hur snabbt ens liv kan raseras, man går upp som vanligt på morgonen, och senare på dagen är hela livet förstört. Man kan inte vara riktigt säker på någonting, utan bör försöka ta vara på varje tillfälle att må bra tillsammans med människor man vill umgås med. Det är svårt att tänka sig in i den familjens situation, jag kan inte ens föreställa mig sorgen och smärtan i att förlora ett barn, vill bara krama om mina tjejer, sniffa i deras hår och känna deras värme, det svindlar att tänka sig att inte kunna göra det.
Jag känner inte den här familjen, men jag hoppas att de har en stor bekantskapskrets som sluter sig omkring dem nu, som stöttar och hjälper och finns nära en lång tid framöver.
Själv tänder jag ett ljus och skickar styrketankar till dem.
Var rädda om er!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar