Vår yngsta dotter, T, sover väldigt dåligt och eftersom hon sover i vårt sovrum så gör vi det med! Nu har hon vaknat nästan varje natt i två månaders tid! Det är helt sjukt hur mycket jag behöver min sömn!
Förra veckan gick jag omkring och morrade åt allt och alla, riktigt kände hur ilsken jag var hela tiden, det gick inte att hejda de dåliga vibbarna som strömmade ut ifrån mig. I måndags blev det en liten vändning, jag blev helt utmattad och ledsen istället för arg, och bestämde mig för att ta tag i situationen. Först skulle jag få sova, så N och jag släpade in madrasser i M´s rum (hon sover så tungt att man kan gå in, tända och plocka iordning i hennes rum utan att hon vaknar), och så sov jag där med öronproppar. I tisdags ringde jag bvc och fick telefonnummer till barnpsykologer. Till dem ringde jag i onsdags och de insåg att jag behövde snabb hjälp och tyckte jag skulle kontakta vår husläkare för att få medicin till T som gör att hon sover djupare. Igår ringde vår husläkare upp och vi pratade rätt länge. Han tog mitt/vårt problem på allvar vilket var jätteskönt. Jag och T ska träffa honom om 1½ timme, han ska titta på hennes halsmandlar för det kan vara de som spökar.
Det känns skönt att ha tagit tag i detta, och vara på väg mot något som förhoppningsvis hjälper, vi vill ju att hon ska få sova ordentligt och vi med!
Jag håller en tumme för att det ska gå bra!
Ha det gott!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar