Vi klarade det!

Jisses, vilka dagar det varit! Ibland är det tur att man inte vet riktigt hur lång tid något tar innan man börjar, utan att man bara gör en lista och bockar av en sak i taget. Jag fattar inte riktigt hur vi har orkat, men vi klarade det! Sitter i lugnet i en fin lägenhet där allt är undanplockat, varenda yta är rengjord och det står blommor strategiskt utplacerade! Jag njuter!

Vi har verkligen arbetat häcken av oss, vi är ett bra team, jag och N. Han kan bli mer stressad och inte se helheten medan jag den här gången varit lugn och fokuserad på det vi skulle fixa varje dag och kunde strukturera upp arbetet.

Vissa delar av ens hem är rent av äckliga! Att man inte blir sjuk är konstigt! Jag vet inte hur länge jag slet med köket, och badrummet! BLÄ! I vårt nya hem ska vi verkligen inte låta saker bli ogjorda, men mycket av vårt jobb nu hade varit lättare om vi hade plats för våra saker. Var sak på sin plats måste vi försöka sträva efter, så det inte ligger saker framme hela tiden, så blir det lättare att städa ofta.

Det är också roligt att se vilken fin lägenhet vi har! Den är ljus och vacker med otroliga fönster åt tre håll. Fönstrena har jag väl alltid tyckt varit vackra, men vi har inte lyft fram dem ordentligt, nu är det verkligen fint. Jag tror att det kommer komma någon/några och bli kär i lägenheten och sedan bo här och trivas!

Mäklaren och fotografen kommer om 2½ timme, lite pirrigt! Nu ska några andra vi inte känner se vår lägenhet för första gången och med hjälp av dem ska den säljas! Vi tycker att det är jättefint, men tänk om ingen annan gör det!
Det ska bli roligt att visa bilderna för mina föräldrar när vi kommer ner till Öland ikväll, de vet ju hur det brukat se ut här! Tjejerna kommer nog tycka att det är fint tror jag. Jag saknar mina flickor så det känns tungt att andas! Jag vill kramas, pussas och lukta på dem! De har haft det jättebra med mormor och morfar, så skönt! N och jag tror att det får tjejerna att växa i sig själva att inte ha oss hack i häl hela tiden, men så här länge vet jag inte om jag vill vara utan dem igen. Det har gått bra eftersom vi haft fullt upp precis hela tiden, men när vi pratat med dem på telefon har det varit svårt. Vi pratar om dem på ett mycket mer positivt sätt också, när de är så långt borta, N och jag, det blir som om vi ser deras starka, fina sidor mycket tydligare när vi varit ifrån dem och slipper allt vardagstjat som vi tyvärr fastnat lite i. Nu blir det nya tag, har N och jag klarat det här, klarar vi det mesta!

Ha det så bra, nu kommer jag inte skriva på några veckor, men det är ju inget nytt!
Var rädda om er!
Kram Helena