Matt och trött...

... känner jag mig nu. Det är som om allt kom över mig i går kväll och idag har jag verkligen inte fått mycket gjort. Jag har vikt tvätt och bytt lakan, det gills väl lite.
Min mormor hade en oval fin kristallskål som hon pratade om sista gången jag var hemma hos henne, innan hon las in på sjukhuset. Hon berättade att hennes morfar gav den till hennes mormor i förlovningsgåva, och att den då var fylld med vita hyacinter. Mormor sa också att hon ville att den skulle finnas kvar i släkten och när jag berättade det för mamma sa hon att jag fick den om jag ville ha den. Jag ville självklart ha den och har redan planterat vita hyacinter i den. Den står i fönstret med en "snöbollsislykta" på varsin sida, det är jättefint. Hoppas hyacinterna snart börjar blomma, så vi får den härliga doften härhemma.
Var rädda om er!
Kram,
Helena

Sorg...

Jag har sorg. Min mormor dog i dag, vid halv elva i förmiddags. Det känns konstigt lugnt i kropp och knopp, jag har ju varit förberedd på detta sedan i somras då hon blev sjuk. Jag stod nära min mormor och uppskattade henne väldigt mycket och det kommer att bli tomt utan henne. Sorgen jag känner är en saknad, men inte en saknad som lamslår, som den när min vän P dog, 30 år gammal. Jag har varit lite rädd att jag ska ramla ner i ett sorgemörker när mormor dör, men det här känns konstigt nog helt normalt. Jag har gråtit mycket under mormors sjukdomstid och nog börjat bearbeta vetskapen om att hon inte var odödlig för ganska länge sedan. Jag har hälsat på mormor mycket den senaste veckan; lördag, måndag, onsdag, torsdag och idag, så det känns som om jag fick tid att avsluta med henne. Jag och mamma har kommit varandra ännu närmare dessa dagar, det känns bra att jag har kunnat dela detta med henne, och stötta henne lite.
Jag ska försöka fortsätta hjälpa henne inför tömning av mormors lägenhet och begravningen, just nu känns det inte så jobbigt, men det kanske kommer.
Ha det bra, var rädda om er!
Kram,
Helena

Jag skriver inte alls ofta här, hade inte tänkt denna blogg som en skrivblogg, utan som en pysselblogg att lägga ut mina bilder på olika pyssel. Nu har jag inte pysslat så mycket, utan mest jobbat i trä, som är mitt jobb (träslöjdslärare). Jag har olika utbildningar, lärare och hantverkspedagog, och nu läser jag till träslöjdslärare på distans. Vi har jobbat med att göra en mask bl a, och min har tagit väldigt lång tid att göra klar. Hon fick eget liv efter ett tag och jag har skrivit en saga om henne också. Här är en bild av henne:

Masken är gjord i lind, som jag huggit och skurit för att få som jag ville. Hon är sedan betsad, fått utskurna mönster, en massa pärlor som hår och dekorationer och ett pärlband över ansiktet. Jag skrev en saga till och gjorde en liten bok för den, den ser ut så här:

Jag vet inte varför bilden står på högkant, lyckades inte ändra det, så ni får stå ut!

Den här hamnade också på högkant, har inte orka att försöka ändra, resten kommer nog också vara så... Det står: Att minnas.

Här är sagan om Aneleh, minnenas gudinna.

Jag fick hjälp på jobbet att läsa in sagan med djungelljud i bakrunden, och skivan är på sista sidan. Jag var i Linköping i veckan och redovisade detta, och fick jättemycket beröm! Det är roligt att få beröm för något jag är så nöjd med och har lagt ner så mycket arbete på!

Lite pyssel måste jag ju få med även i en träslöjdsutbildning! Det går ju inte att inte utnyttja det man kan och tycker blir fint!

Ha det bra, var rädda om er!

Kram, Helena