Tacksam!

Jag sitter här, med en kopp kaffe och känner mig tacksam! Det finns så himla mycket bra i mitt liv och jag måste försöka minnas och känna det ofta! Jag vill vara en varm omtänksam person som andra uppfattar som ett stöd, en trygghet och främst vill jag vara det för mina döttrar! Jag har ju världens finaste tjejer, men blir så himla ofta arg på dem, särskilt den äldsta av dem. Hon har en makalös förmåga att sätta in stöten precis när jag är som tröttast, stressigast eller när stubinen är helt bortbrunnen! Jag ska bli bättre på att andas djupt i de situationerna och i stället ta fram den varma stolthetskänslan jag kände tidigare i veckan när M låg och läste godnattsaga för T! Helt fantastiskt! Hon har lärt sig läsa! Duktiga, duktiga tjej!
Jag är tacksam för att jag är deras mamma, att de oftast är två charmtroll och att jag får följa med dem i deras utveckling.
Jag är tacksam för N, som står ut med mig, mina nycker, mina infall, mina toppar och dalar!
Jag är tacksam för att mina föräldrar är friska, att de nu äger sin egen tid och verkar må så bra i att göra det de vill, just nu är de nere på Öland och har det mysigt.
Jag är tacksam för mitt jobb, vilken lyx det är att få jobba som lärare! Dessutom som träslöjdslärare, att få skapa med händerna, och få dela mina kunskaper med hängivna och gulliga elever, det är en ynnest jag måste förvalta väl!
Jag är tacksam över att jag får studera! Det är tungt ibland, men helt otroligt härligt att få lära mig mer om det jag gör dagligen, och dessutom med Lärarlyftet, vilken bonus!
Jag är tacksam för mina vänner! Tänk att jag har så många som bryr sig om mig, och som jag bryr mig om tillbaka! Även om man inte hörs ofta så vet jag att de finns, och hoppas de känner detsamma med mig!
Jag är tacksam för min kreativitet, min drivkraft!

Var rädda om er och era nära och kära!
Kram,
Helena

Kul grej!

Jag läste i en blogg någonstans om en utmaning. Man skulle öppna sina bilder, öppna den fjärde mappen och sedan lägga upp den fjärde bilden därifrån. Jag tänkte inte göra det, men jag kollade i varjefall vilket kort det var och det var ett av mina favoritkort så jag lägger ut det ändå!

Det är M och hennes kusin H som dansar järnet på Böda Baden sommaren 2006! De ser så små ut, de är på bilden 3½ år gamla, vad fort tiden går! M älskade verkligen sina guldskor, men fy vad illa de luktade! Barfotabarn i konstgjort material ger även de finaste prinsessorna obehagliga fotodörer! I samma mapp, från samma kväll finns härliga bilder av dem när de hoppar studsmatta. M och H är verkligen tajta, de tycker så mycket om varandra och har alltid gjort det, kanske för att det bara är 8 veckor mellan dem och att de alltid funnits för varandra! Det är något jag verkligen är glad för, att mina barn har relativt jämngamla kusiner, eftersom jag och J inte har det. Jag var så avundsjuk när kompisar sa att de skulle träffa sian kusiner, och kan fortfarande känna lite avund när andra berättar hur många kusiner de har, särskilt när någon har riktigt många!

Ha det bra, trevlig helg!

Kram,
Helena

Dålig bloggare...

Eftersom jag inte tror att någon tittar här blir det långt mellan uppdateringarna. Jag har inget vettigt att blogga om, hinner knappt surfa runt och läsa de bloggar jag vill följa och scrappat har jag inte gjort på hur länge som helst så det finns inget direkt att visa heller. I morgon ska gulliga M komma hit, så ska vi pyssla, vi har bokat olika datum sedan i september, men det har alltid strulat till sig och blivit inställt, så jag vågar inte ropa "-Hej!" ännu!

Det här kortet gjorde jag till just M när hon fyllde 40 i lördags. Kortet har en massa sidor, med små tags, ett bokmärke och fina bilder, men de är till henne, så här visar jag bara framsidan!

Jag pluggar för fullt och hinner inte vara så kreativ som jag skulle vilja vara här hemma. Mina uppgifter är rätt roliga, men de tar tid och kraft, så det blir inte mycket inspiration över till scrappandet. Jag antar att allt har sin tid, scrappandet har jag ju alltid kvar, jag slutar ju varken fotografera eller köpa scrappingsaker bara för att jag inte hinner pyssla! Jag får en massa idéer hela tiden, och skulle verkligen vilja göra mer än jag gör, jag försöker att skriva ner idéerna som verkar bäst, så får jag se hur de mognar! Jag får väl hoppas att de mognar likt ett fint vin!

Ha det bra, var rädda om er!

Kram,
Helena

Bilduppdatering!

Nu har jag äntligen fört över lite bilder, och visar några av de få alstrena jag gjort denna höst/vinter. Det har inte funnits någon direkt inspiration, utan det mesta här är gjort lite för att jag måste av någon anledning.

Det här är ett kort vi skickade till en anhörig till en av våra avlidna denna höst. Jag vet inte varför kortet hamnat på höjden, det ligger inte så i mappen, och mina kunskaper på att ändra detta är begränsade...

Här är ett flaskkort jag gjorde till en som hjälpt mig med en sak.

Här är mitt kort till min dotter Moas 6-årsdag. Jag har format namnet och hjärtat med sexan i med ståltråd och sedan lindat tunnare lila ståltråd med pärlor runt.

Här är insidan av kortet. Hjärtat är en tag med vår gratulation.

Kortet utan "bakrund".

Min julblomma till mamma. Jag sydde ett överdrag av ett av mormors gamla lakan. I uppsättningen låg även en tändsticksask och två guldfärgade värmeljus.

Jag sydde överdrag till två ljulsyktor också, men glömde ta kort på dem.

Jag är ensam i storstaden sedan juldagen då mannen och flickorna åkte till Skåne. Jag ska plugga, vila och se till att försöka göra de flesta av mina Linköpingsuppgifter när jag kan vara i slöjdsalen utan att bli avbruten av något. Jag har inte kunnat vara där än, jag har ingen larmkod till skolan och tycker att det skulle vara otäckt att vara där själv. På måndag och tisdag blir det skålhuggning, limfogning och skålslagning i metall. Jag ska dessutom göra en vekhållare och en pepparkaksform. Det är roligt att få slöjda själv, att fastna i sitt skapande och glömma bort tid och rum.

Jag har vilat jättemycket sedan familjen åkte, förkylningen sitter hårt i kroppen, jag är helt utmattad och hoppas verkligen att jag blir frisk innan nästa termin börjar. Vill vara stark och orka mer nästa termin, känna att ett nytt år med nya krafter och möjligheter ligger framför mig, ett år som blir bättre än det som snart slutar.

Nu ska jag se klart "Selma" och sedan scrappa lite. Det var länge sedan!

Var rädda om er!

Kram,

Helena

Vad jag gjort...

från förra inlägget är en del, men som vanligt blir allt inte som man tänkt sig! Det som hänt är skrivet med kursiv text.
*skrivuppgift, senast i morgon, det skickade jag in för ca två timmar sedan, dvs ett dygn senare än jag tänkt.
*hemtenta, senast söndag, skrev jag klart alldeles nyss, blev halvt hysterisk när allt försvann när jag tryckte på avsluta tentamen-knappen, men jag tror att det betydde att jag skickat iväg den, hittade mitt namn med orden: "inte bedömd "bakom.
*present till M, i dag! Fixat, och presenterna mottogs med glädje i går morse.
*kort till M, i dag! Fixat, sent på torsdagskvällen blev jag klar, blev mycket nöjd, ska lägga ut ett foto så fort jag fört över bilderna till datorn. Jag har använt 1mm tjock ståltråd att forma M´s namn med, sedan virade jag lila tunn ståltråd med pärlor runt.
*fixa till M´s middag, i morgon, Vi hann handla en himla massa mat för en himla massa pengar innan vi insåg att födelsedagsbarnet vi blivit kallade att hämta för att hon var så hängig( vi trodde det var nerverna som spelade ett spratt), var riktigt sjuk, hade helt plötsligt hög feber och grät för att hon var så rädd och ledsen för att vi skulle ställa in allt. Mormor och morfar tänkte trotsa febern och likaså kära kompisen M. Ungefär 20 minuter innan gästerna skulle komma började M kräkas, så det var bara att ställa in allt.
*julkort, hjälp! Ingen förändring!
*städa, i dag och o morgon, det hann vi göra innan kalaset ställdes in och det känns väldigt bra, alltid skönt med nystädat!
*julklappar, måndag och tisdag, måndag och tisdag har ju inte varit än;)
*hämta bilen, i dag, fixat!
I dag har det varit en lugn dag, M har mått mycket bättre, lite febrig, men inga fler kräkningar sen i går kväll. Nu får vi bara hoppas att vi andra klarar oss, kan man bli smittad igen om man haft kräksjukan? Vi har inte haft vinterkräksjukan, den låter mycket allvarligare än det vi haft, vanlig magsjuka bara. Vi vill dock inte ha det igen nu före jul. Det är väl bara att räkna med förstås, med tanke på hur våra liv gått i sjögång det senaste halvåret. Det vi lärt oss är att allt ordnar sig, men man vet inte vad priset blir förrän efteråt... Jag är rädd att N och jag slits sönder, vi glömmer bort det som är bra för att det är så mycket som är jobbigt nu. Ska jobba på att bli en bättre fru och mamma!
Nu ska jag ta ett glas vin och skåla med min man!
Ha det bra, var rädda om er!
Kram, Helena

STRESS!

Att fixa:
*skrivuppgift, senast i morgon
*hemtenta, senast söndag
*present till M, i dag!
*kort till M, i dag!
*fixa till M´s middag, i morgon
*julkort, hjälp!
*städa, i dag och o morgon
*julklappar, måndag och tisdag
*hämta bilen, i dag

Det räcker och blir över! Jag kom just hem från min kurator, och det vi kom överens om var att jag ska sänka mina krav på mig själv, vi i familjen ska sänka tempot och jag och N ska vara mer närvarande med barnen, så kanske de blir lite lugnare. Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna sänka min ambitionsnivå, men det kanske blir automatiskt när tiden inte räcker.

Nu måste jag i väg och hämta bilen, köpa present och sen ska jag göra kort, skriva klart inlämningsuppgiften, göra listor på vad som ska göras i morgon, sätta igång en tvätt, till Posten, och allt detta innan barnen ska hämtas.
Jag tycker inte jag riktigt lyckas med det där att sänka tempot...

Ha det bra, var rädda om er!
Kram,
Helena

Änglar, finns dom?

Detta inlägg är till vänner! Jag är så tacksam för att jag har vänner jag kan lite på och som ställer upp när jag behöver stöd, ett skratt, ett öra eller en kram.

I går överväldigades jag av en vän. Hon gjorde något man verkligen inte kan kräva av någon annan och jag vet inte hur jag någonsin ska kunna återgälda detta.

I går var det dags för mormors begravning. Äldsta dottern M har trotsat rätt mycket den senaste tiden och det var inget undantag i går! När N äntligen kommit iväg med henne var det dags för den lilla härmapan att också trotsa lite lagom. Jag har ingen extra kraft just nu, och orkade inte lirka så där mycket. Jag tryckte ner henne i overallen som hon inte ville ha, hon är ju så liten att jag klarar av det fortfarande. Hon grät och jag ville bara till dagis, lämna av henne och sedan försöka göra mig i ordning för begravningen. Samtidigt som jag knöt skorna började T hosta och rätt som det var kräktes hon över hela overallen och hallgolvet!

Något i mig brast, jag orkade inte ens ta rätt på eländet, jag ringde mamma och grät! Lilla T stod snällt kvar i en kräkig overall medans jag snörvlande pratade klart med mamma (givetvis tog jag rätt på hallsituationen och tröstade lilla T också, efter en liten stund). Efter ett panikartat samtal till N på jobbet ringde jag en vän, M, och hon försökte stötta och hjälpa till så gott hon kunde. Sedan ringde jag J, som bor nära och ibland jobbar hemifrån, det var ett långskott och jag visste inte hur jag skulle kunna ställa en så orimlig fråga, vem vill ta hand om någon annans kräksjuka barn? Jag behövde inte ställa frågan, hon ställde den själv, bad att få återkomma och fem minuter senare ringde hon och hade styrt om hela sin dag!

Är det inte otroligt? Vid 11 kom hon och vi kunde ge oss iväg med vetskapen om att T var i de bästa händer man kan tänka sig!

Vi köpte en fin bukett till henne som ett litet tack, och hoppas att vi någon gång kan ge tillbaka, vi är hur som helst oerhört glada och tacksamma att vi har J och hennes familj som nära vänner!

Mormors begravning var fin, stillsam, med vacker musik och bra präst men väldigt jobbig och sorglig. Jag kan inte riktigt ta in att det är min fina mormor som är borta, jag tar inte in hela smärtan på en gång, utan den kommer över mig helt oförberett när det är något som påminner om att hon inte finns här. Det kan vara när jag ska räkna hur många julkort jag ska göra, då räknar jag med henne och sedan stannar jag och gråter, eller när jag planerar att göra julgrupper, så blir det så verkligt att jag inte ska göra en till henne i år.

Jag säger som Mattis i Ronja Rövardotter:

"Hon saknas mig! Hon saknas mig så det skär i bröstet! Hon har ju funnits jämt!"

Jag får återgå till frågan i rubriken, jag tror att mormor blivit en ängel som finns med oss hela tiden, så änglar finns, både med och utan vingar!

Var rädda om er och ha det så bra!

Kram,

Helena